Var 20:e medel\u00e5lders kvinna lider av s\u00f6mnl\u00f6sa n\u00e4tter och sm\u00e4rta beroende p\u00e5 fibromyalgi. Lea T. insjuknade n\u00e4r hon var 46 \u00e5r. Sjukdomen ber\u00f6vade henne hennes arbetsf\u00f6rm\u00e5ga, gjorde henne deprimerad och tvingade henne att s\u00e4lja sitt f\u00f6retag. Nu, 16 \u00e5r senare, har sm\u00e4rtan varit borta s\u00e5 l\u00e4nge som tre \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
Sm\u00e4rtan f\u00f6rsvann efter 13 \u00e5rs lidande<\/strong><\/p>\n\n\n\n Lea T. fr\u00e5n \u00c5bo b\u00f6rjade \u00e5r 1985 b\u00f6rjade k\u00e4nna sv\u00e5r sm\u00e4rta i sina vrister, kn\u00e4n, handleder och axlar. P\u00e5 den tiden hade ingen h\u00f6rt talas om fibromyalgi.<\/p>\n\n\n\n – Jag gick i fysioterapi och tog v\u00e4rktabletter men ingenting hj\u00e4lpte egentligen, minns Lea. N\u00e4tterna var sv\u00e5ra. Jag sov bara korta stunder i g\u00e5ngen och vaknade med en gnagande sm\u00e4rta, jag steg upp och gick omkring och tog mer v\u00e4rktabletter. Sm\u00e4rtan var v\u00e4rre \u00e4n tandv\u00e4rk och fortsatte oupph\u00f6rligen dag efter dag. P\u00e5 morgnarna var jag s\u00e5 omt\u00f6cknad som en person som har sovit lite och tagit m\u00e5nga piller m\u00f6jligen kan vara. Att g\u00e5 till arbetet blev sv\u00e5rt, fast\u00e4n jag som egenf\u00f6retagare alltid har tyckt om mitt arbete. Jag var inte effektiv l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n Lea upps\u00f6kte m\u00e5nga olika specialister men hennes tillst\u00e5nd begreps inte. – En reumatolog vr\u00e4kte ur sig att jag bara inbillade mig all denna sm\u00e4rta; att problemet egentligen fanns mellan mina \u00f6ron!<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rv\u00e4rrad sm\u00e4rta, f\u00f6r vilken det inte tycktes finnas n\u00e5gon bot eller n\u00e5got f\u00f6rst\u00e5ende, b\u00f6rjade drabba Leas psyke. En livlig och h\u00e5rt arbetande kvinna, som drev en framg\u00e5ngsrik kl\u00e4daff\u00e4r, blev deprimerad.<\/p>\n\n\n\n – Under v\u00e5ren 1991 var jag helt utsliten och min familj b\u00f6rjade bli orolig. Jag gr\u00e4t hela tiden och barnen undrade varf\u00f6r mamma var s\u00e5 utmattad. Under sommaren m\u00e5ste jag s\u00e4lja firman. Att s\u00e4lja var ett sv\u00e5rt beslut. Lea hade haft aff\u00e4ren i 12 \u00e5r, och den yngsta av hennes tre d\u00f6ttrar arbetade d\u00e4r. B\u00e5de moderns och dotterns framtidsplaner raserades pl\u00f6tsligt. – Jag m\u00e5ste ta beslutet att s\u00e4lja. P\u00e5 den tiden kunde inte min 20-\u00e5riga dotter ta p\u00e5 sig ansvaret f\u00f6r aff\u00e4ren och en ekonomisk depression var p\u00e5 g\u00e5ng, forts\u00e4tter Lea. Mamma gr\u00e4t, och det gjorde hennes dotter ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n Deprimerande och l\u00e4ttande diagnos<\/strong><\/p>\n\n\n\n Samma sommar som Lea s\u00e5lde sitt f\u00f6retag blev hon \u00e4ntligen diagnostiserad genom sm\u00e4rtpunktstestning. Efter sex \u00e5rs lidande var diagnosen sv\u00e5r fibromyalgi f\u00f6r vilken det inte fanns n\u00e5gon bot. – \u00c5 ena sidan gjorde den kunskapen mig deprimerad, men \u00e5 andra sidan var jag l\u00e4ttad av att slutligen veta vad det var f\u00f6r fel p\u00e5 mig.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4sta sommar gick Lea p\u00e5 rehabilitering i tre veckor p\u00e5 FPA:s bekostnad. Hon gymnastiserade och f\u00f6ljde helt instruktionerna men k\u00e4nde ingen l\u00e4ttnad.<\/p>\n\n\n\n – D\u00e5 b\u00f6rjade det verkligen g\u00e5 mig p\u00e5 nerverna. Jag kunde inte arbeta och ingenting hj\u00e4lpte. Jag f\u00f6rs\u00f6kte muntra upp mig sj\u00e4lv genom att l\u00e4ra mig tr\u00e4dg\u00e5rdsodling men det var inte tillr\u00e4ckligt. Jag m\u00e5ste g\u00e5 till en psykiater. \u00c4ntligen, psykiatern var den f\u00f6rsta som ins\u00e5g att Lea inte kunde arbeta och rekommenderade sjukledighet. – Han fick mig att tro att depressionen var en f\u00f6ljd av v\u00e4rken och besv\u00e4ren, och inte tv\u00e4rtom. Lea beviljades pension. Hon s\u00f6kte lindring f\u00f6r sm\u00e4rtan och n\u00e4r hon gjorde det konsumerade hon stora m\u00e4ngder Burana. – Inget av de h\u00f6gt specialiserade l\u00e4kemedlen som skrevs ut av l\u00e4karna hj\u00e4lpte, men lyckligtvis gav Burana mig lite lindring. Jag tog tv\u00e5 till tre tabletter om dagen, p\u00e5 600 mg, ibland t.o.m. 800 mg.<\/p>\n\n\n\n Medan hon levde p\u00e5 v\u00e4rktabletter f\u00f6rs\u00f6kte sig Lea p\u00e5 allt t\u00e4nkbart. Hon tog bort sina amalgamfyllningar, \u00e5t medel som renade och vitaliserade hennes kropp, k\u00f6pte en speciallampa med klart sken, bes\u00f6kte en kiropraktor och gick p\u00e5 irisdiagnos. Tills hennes dotter visade henne en lokal tidning h\u00f6sten 1998.<\/p>\n\n\n\n Ett nytt liv<\/strong><\/p>\n\n\n\n – Det fanns ett meddelande p\u00e5 tv\u00e5 rader i den tidningen, d\u00e4r n\u00e5gon tackade den manuelle terapeuten Hannu Timonen f\u00f6r att han botat hennes fibromyalgi. Lea har sparat tidningen eftersom den bidrog till att hon botades – efter 13 \u00e5r av sm\u00e4rtor.<\/p>\n\n\n\n – Jag var mycket pessimistisk n\u00e4r jag gick till Timonens mottagning, fast\u00e4n jag talat i telefon med den person som tackat Timonen i tidningen. Jag t\u00e4nkte bara att jag kan v\u00e4l f\u00f6rs\u00f6ka med detta ocks\u00e5. Men sm\u00e4rtan f\u00f6rsvann p\u00e5 behandlingsbordet!<\/p>\n\n\n\n Nu skrattar Lea glatt, fast behandlingen som s\u00e5dan var sm\u00e4rtsam. Efter f\u00f6rsta behandlingsomg\u00e5ngen s\u00e5g till och med hennes man skr\u00e4ckslaget p\u00e5 hennes bl\u00e5nade kropp. – Fast\u00e4n behandlingen var sm\u00e4rtsam k\u00e4ndes den bra. Och mitt tillst\u00e5nd f\u00f6rb\u00e4ttrades efter varje behandlingsomg\u00e5ng. Vid den femte behandlingen hoppade jag exalterat upp och ner. Se p\u00e5 mig, jag \u00e4r frisk. Ingen mer sm\u00e4rta!<\/p>\n\n\n\n Lea var fortfarande inte s\u00e4ker p\u00e5 att sjukdomen slutgiltigt hade besegrats. Men nu d\u00e5 n\u00e4stan tre \u00e5r har g\u00e5tt sedan den sista behandlingen kan hon sova om n\u00e4tterna utan sm\u00e4rta. – Det \u00e4r m\u00f6jligt att samma behandling inte \u00e4r effektiv f\u00f6r alla, men den \u00f6ppnade ett nytt liv f\u00f6r mig, skrattar Lea.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r hon ser tillbaka p\u00e5 \u00e5ren med sjukdomen s\u00e5 var inte sm\u00e4rtan det v\u00e4rsta, utan vart den ledde:<\/p>\n\n\n\n – Att ge upp mitt f\u00f6retag var s\u00e4rskilt sm\u00e4rtsamt. Jag har alltid varit aktiv och mitt f\u00f6retag var mitt hj\u00e4rta och min sj\u00e4l. N\u00e4r det livet tog slut, vilket inte var mitt fel, och l\u00e4karna bara sade att problemen fanns i mitt huvud? \u00c4nnu idag dr\u00f6mmer jag om att organisera marknadsf\u00f6ringen eller ha en rea. Att jag fick ge upp allt tar fortfarande ont.<\/p>\n\n\n\n – N\u00e4r jag fick diagnosen fibromyalgi tr\u00f6stades jag av att det inte skulle inneb\u00e4ra n\u00e5gon permanent skada. Jag fick bara r\u00e5det att leva med sm\u00e4rtan. Det \u00e4r mycket sv\u00e5rt att l\u00e4ra sig att leva med det slagets sm\u00e4rta! Nu kan jag verkligen njuta av ett liv utan sm\u00e4rta.<\/p>\n\n\n\n – Vad annat l\u00e4rde sjukdomen mig? Tja, \u00e5tminstone tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel! V\u00e5r g\u00e5rd blommar i regnb\u00e5gens alla f\u00e4rger, liksom v\u00e5r sommarstuga ocks\u00e5 g\u00f6r. Och hur \u00e4r det med balkongen p\u00e5 v\u00e5r semesterl\u00e4genhet under v\u00e5r vintersemester? Det f\u00f6rsta vi g\u00f6r \u00e4r att skaffa blommor dit, f\u00f6rst\u00e5s!<\/p>\n\n\n\n Me Naiset 37\/2001<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Var 20:e medel\u00e5lders kvinna lider av s\u00f6mnl\u00f6sa n\u00e4tter och sm\u00e4rta beroende p\u00e5 fibromyalgi. Lea T. insjuknade n\u00e4r hon var 46 \u00e5r. Sjukdomen ber\u00f6vade henne hennes […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"default","ast-site-content-layout":"","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-gradient":""}},"footnotes":""},"categories":[112],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1157"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1157"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1157\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1157"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1157"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.timonen.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1157"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}